Jag går emot min egna natur när det gäller känslor
Flera har nu tjatat på mig om att gå emot min vana att gömma mig och istället ta kontakt med personen jag har känslor för.
Det gör så in i helvetes ont i kroppen för jag känner i hela mig att han inte vill ha med mig å göra...! Jag känner mig bara i vägen.
Kunde han bara skriva någonstans att han hade känslor för en person eller hade en förhållande på g...så skulle jag kunna släppa taget. Men så länge det är "öppet" så gör det så jävla ont att se/höra honom.
Hatar det...Jag hatar det inte för känslorna... Jag hatar det för att jag VET hur det hela kommer sluta! Jag får/tar ingen chans och låter känslorna dö ut med tiden..vilket gör mer ont än att veta att man är kär i någon.
I min natur tar jag avstånd, gömmer mig i skuggorna och är så tyst som möjligt.... Att gå emot det och skriva till honom...hela min kropp skakar och jag har känslomässigt ont överallt.
Kärlek är inte mitt bästa ämne att hantera....
Det gör så in i helvetes ont i kroppen för jag känner i hela mig att han inte vill ha med mig å göra...! Jag känner mig bara i vägen.
Kunde han bara skriva någonstans att han hade känslor för en person eller hade en förhållande på g...så skulle jag kunna släppa taget. Men så länge det är "öppet" så gör det så jävla ont att se/höra honom.
Hatar det...Jag hatar det inte för känslorna... Jag hatar det för att jag VET hur det hela kommer sluta! Jag får/tar ingen chans och låter känslorna dö ut med tiden..vilket gör mer ont än att veta att man är kär i någon.
I min natur tar jag avstånd, gömmer mig i skuggorna och är så tyst som möjligt.... Att gå emot det och skriva till honom...hela min kropp skakar och jag har känslomässigt ont överallt.
Kärlek är inte mitt bästa ämne att hantera....