FairyCon - UREDAI

Hej!
Alltså..JAg är typ dödstrött och vill bara lägga mig och dö typ... Men nu är jag hemma igen, klar i stallet, duschat och min hund ligger på mina fötter och snarkar som vanligt. Skönt!
 
MEN!
Jag kan inte sova ännu. Jag har den där krypande känslan i fingrarna som jag ara blir av med om jag får skriva av mig lite. Fick aldrig igång hotellets WiFi....så kunde inte skriva på bloggen i helgen.
 
Så, nu ska jag skriva lite om Uredais första spelning....som var sjukt bra!
 
Vi började på förmiddagen med att lämna Stockholm bakom oss och drog till Kalmar. Vi stressade som galningar
med saker och ting, och ett tag tänkte jag bara: "Och hur i helvete ska vi hinna med allt!" 
Men tack vare vårat team och FairyCons funktionärer så blev allt tipp topp.
 
Killarna i Uredai blev så snygga och charmiga som vi bara ville.
 
Soundcheck
Lite tråkigt bara att efter killarna hade gjort sitt soundcheck så gick de ut i crka 20-30 minuter...och när de kom in igen var ljudet cp. Jag fattade aldrig vad det var som hände, men med lite snabba fingrar och extra kollar så genomförde killarna  en utmärkt debut på scenen.
 
Jag ber såååå mycket om ursäkt för mina dåliga bilder från mobilen! Men nu har jag ÄNTLIGEN köpt mig en systemkamera, så nu kanske jag kan fixa bättre bilder i framtiden!
 
 
 

 
Härligt att det blev en "meet and greet"/signering! Tog tyvärr ingen bild på  folkmassan i rummet, men det var MINST 30 personer där inne.
 
Om vi drar hela spelningen.
Ja, jag  måste säga att jag älskar ju Uredais första låt de släppte, så jag hade mina förväntningar. Och samtidigt så fick jag lära känna alla lite mer och förstod på ett ungefär på vart alla stod i kunskap, känslomässigt, mm... Det bästa äör att jag trodde stenhårt på att de skulle lyckas, och det gjorde dom. Så jävla hårt!
 
Synd att de inte hade en trummis, men det kan vi leva med för denna gång. ;) Alla var så sjukt jävla duktiga!
Jag trodde inte att någon av dem skulle vara så levande, känslosamma och samtidigt galna på scenen. De som gjorde sin debut.....det  kändes som att de hade gjort sånt här många gånger innan. Både gitarristerna och basisten var grymma på alla vis! De visade kanske lite förvirringar mellan varven, men seriöst....det är svårt att spela korrekt om man inte hör trummorna ordentligt...och när man inte har någon trummis utan ska förlita sig på elektroniken som kan vara en aning låg när publiken vrålar till.
Men jag gnäller inte, jag tycker killarna var super duktiga och löste allt utan att göra en scen utav det. Det var som att de bara tittade på varandra och hjälptes åt på bästa sätt. Snabbba, enkla lösningar, och muiken var sååå nice!
 
Smygbild från tågstationen idag.
 
Sen vill jag säga snabbt om sångaren.
För att vara en kille som för första gången går upp på en scen och sjunger inför en stor publik, så finner jag inga ord till hur duktig han var!
Jag är en person som inte kan spela, men vill kunna sjunga.  Så jag är ju mest insatt i vad sångaren gör. Så i några år nu har jag följt tex Seike från Seremedy till Kerbera. Eller Endigo från Overworld till Nanda?!... Och det jag tycker är så facinerande, det är  att Yoru är minst lika duktig som dom. Om inte ens bättre faktiskt.
 
Alltså... Sorry Seike och Endigo och alla andra sångare i Sverige. Men här har vi en kille som var så jävla galet talangfull och charmig på scenen så det är inte sant! Han var  glad, galen, ilsken, charmig....ALLT! Han var allt, han var överallt och sjöng så sjukt bra! Publiken skrek som galningar när han dansade runt på scenen och sjöng.
Jag blev nästan tårögd och bara log,för musiken och Yorus röst är något som kan bli perfektion. Det är så jävla bra redan nu! 
 
Dagen efter giget foto.
 
 
Nu är klockan och mina ögon nästan gråter av trötthet.
 
God natt på er allihopa!
Tack för en super helg!
Tack FairyCon för allting!
Och tack Uredai för något nytt att se fram emot!
Sachiyo
 
Bjuder på denna bild: Yoru behövde hållas varm, så han fick min mössa för dagen. Och av lite misstolkningar eller nåt.....så fick jag tag på Kitchas hatt! Hihihiii.... Känner mig så elak!
Nu är hatten hemma hos mig och jag lovar att ta hand om den tills jag träffar Kitcha igen!