sachiyosilver.blogg.se

 

 

Hela konserten var något utöver det vanliga. Ni vet när man ser ett band eller artist man vet är bra, och får en redig pepp av att se bandet/artisten och känner att allt är möjligt.

Tänk er det, fast en redig adrenalinkick istället. Kännns nästan som att man skulle kunna springa genom en vägg, samtigt som man känner STOR respekt för detta band.

 

För flera år sedan, när jag mådde enormt dåligt, så såg jag plötsligt en bild i mitt youtube flöde och tänkte: "Det där var en snygg kille. Musikvideo eller...?" Och klickade.

Upp kom: Filth in the Beauty

Jag blev inspirerad och förstod att om jag tog mitt liv skulle jag missa något som kanske skulle kunna betyda mycket för mig.

 

Jag har funnit ett lugn och delar av mig själv jag gömt att jag hade på grund av The GazettE. På något vis har deras musik, stil, mm påverkat mig till det bättre. Mina mobbare i skolan och tävlingsplatserna skulle aldrig förstå hur det känns att förbereda sig för döden för det dom sagt och gjort...och sen bli räddad av en musikstil man aldrig hört innan.

The GazettE har något speciellt i sig.

 

Vissa skulle nog säga att det bara är ett gäng snygga killar. (Hahaha....) Nog för att dom är snygga allihopa, men jag finner inspiration i dem som personer. Tex Ruki som är en så talangfull sångare...och även designer. Jag ser alltid fram emot att se hans verk och följer märket RAD MARKET by BLACKMORAL.

Jag finner ro i alla 5 och deras talang för deras musik och stil.

 

Ibland undrar jag om jag hade gjort det om jag inte stött på Gazette's video den dagen.

 

 

Över till spelningen!

Hela konserten var crazy!Publiken var tokig och flera försökte pressa sig förbi mig för att komma fram till scenen. (Jag stod på cirka rad 6.) Två lyckades ta sig förbi mig...och båda såg ut som att de var på väg att svimma flera gånger och hängde knappt med i låtarna efter en stund.

Man kunde knappt höra sig själv när The Gazette kom ut på scenen. The Circus, som vi var på, exploderade i skrik, glädjetårar och rop efter killarna. Det var så häftigt!

Kay tog plats bakom trummorna, Reita grebbade sin bas, Aoi och Uruha tog sina gitarrer och alla började lira någe samtidigt som Ruki slingrade sig in mellan skuggorna och det största skriket från publiken blev bekräftat.

 

Ruki bar hatt under hela spelningen, så det var svårt att se hans face. Men under andra halvan av spelningen.....då de faktiskt spelade några äldre låtar. Så fick jag se något jag inte trodde jag skulle få se utav Ruki.

Mitt i Filth in the Beauty (Jag trodde mitt hjärta satte sig i halsgropen när de började spela Filth in the Beauty.)

så får jag, och många andra syn på att Ruki "tappar  coolheten" och leer. När han märker att i princip hela publiken sjunger med så sjunker hans axlar en smula och ett leende sprider sig i ansiktet innan han tar sig samman och greppar sitt "scenface" igen. Det var så underbart att se.

Ruki som har en nästan mystisk stil på scenen inte riktigt kunde hålla minen när han hörde publiken sjunga. Guld att se.

 

Det var så mycket att ta in.....Alltihop...

 

Och eftersom jag och mitt lilla gäng med vänner hade VIP biljetter hade vi fått armband och skulle få möta bandmedlemmarna. Bara kort då... Skaka hand, säga några ord och sen lämna dem till nästa.

Vi fick inte ta bilder, filma, ta dem för hårt i händerna, inte kramas, mm... Men det gör inget! Minnet av att stå en halv meter ifrån dem, skaka hand och prata lite med demär något jag värderar som guld.

 

Jag drog på mig mitt pokerface, men alla tankar i mitt huvud bara gick på högvarv. Först Aoi, skaka hand, han ser mig i ögonen och säger "Thank you."....JAG FÅR TUNGHÄFTA. I ren panik sa jag samma som han just sagt och tapplade vidare till Reita. Jag svalde den lilla panik jag haft över att Aoi hade sagt något över huvudtaget och skakade hand med Reita. Han sa "Thank you." och jag sa "Thank you. You are awesome." (Hans leende var så fint.) <3 Vidare till Ruki... Han gjorde precis som de andra och tackade mig innan jag ens hunnit säga nåt. "Thank you....King." Flinet han fick! <3 "Kai kunde jag inte säga nåt annat än "thank you" för hans leende fick mig att le tilllbaka och få tunghäfta på nytt!

Sen kom det som jag trodde skulle vara det svåraste: Uruha. Men jag tog hans hand, vi båda tackade, log  och sen la jag snabbt till "You are so damn beautiful." Sen gick jag snabbt ut.

Jag vet att han log, och jag vet att han tacka för min kommentar....men jag skämdes så mycket som jag brukar göra när jag säger så "söta" saker. Så av ren instink vände jag mig inte om...bara gick ut.

 

Efter spelningen såg jag en massa folk som grät av lycka. Jag kände själv ett lyckorus och resten av kvällen pratade vi bara om the Gazette, musik, dryga och snälla människor och mjuka händer. (Pga att ALLA i bandet hade EXTREMT mjuka och fina händer. Kände mig extra ful och ovärd att få röra dem när de hade så mjuka händer.)

 

Tusen tack till alla som gjorde helgen otrolig. Minnen för livet har skapats.

 

Hoppas att jag en dag får se The GazettE igen.

 

Ni som vill se video från resan kan hitta det på min youtubekanal.